Pakistan, del 3

2015-02-21 | 15:07:00
Livet | kommentera

Sista delen av resan, häng med!
 
27 december

Den här dagen hängde vi med min farbrors gamla kompis, som är helt tokig. Han är ganska framgångsrik och exporterar tyger, ex. överkast och annat, till IKEA, Jysk, Hemtex...
 
Detta är inte hans tyger utan det är en annan liten affär där jag handlade pashminasjalar.
 
 
Efter jakten på den perfekta pashminan tyckte vi att det var dags för lunch.
 
Här är en bra restaurang i Lahore: X2.
 
 
Sedan ville vår framgångsrika vän visa oss sin fabrik, som numer inte är en fabrik längre. Han har sin produktion i Karachi nu och fabriken har blivit omgjord till lokal för bröllopsfest. Här kan fyra olika bröllopsfester hållas samtidigt!
 
 
En av de fyra salarna, dukade till fest.
 
Det var fullbokat nu i deras högssäsong för bröllop (vintern - tiden då sminket inte rinner nedför kinderna på bruden p.g.a. extrem hetta). De älskar vintern, och regn. Lite skillnad från Sverige, där vi älskar sommaren och solen.
 
Efter visningen av bröllopslokalerna åkte vi till hans brors hus (eller vem det nu var... minns inte). Det var annorlunda än vad man är van vid.
 
 
 
 
 
 
 
 
Ursäkta för de suddiga bilderna, var nog lite upptagen med att vara fascinerad. 
 
Det var två, eller tre? (minnet sviker igen), barn där i huset. En av dem var typ 13 år och blev kär i mig. Eller alltså, ni fattar, en liten tjej som ser en stor tjej (dessutom västerländsk) --> förebild uppstår. Dock var den här unga damen väldigt van vid att få som hon ville, så förebild byttes snabbt till slav. Skulle vara med på otaliga selfies och sedan bossade hon runt mig på ägorna där jag skulle posa i än den ena och än den andra posen. Här kommer de mindre pinsamma bilderna:
 
 
 
Ja, ni kan ju tänka er hur de mer pinsamma bilderna såg ut.
 
28 december

Resan började närma sig sitt slut och vi hade ännu kvar att träffa pappas bästa vän. Mycket trevlig man måste jag säga. Välutbildad men väldigt vanlig till sättet, inga flådigheter. Och: detta var den enda(!!!!) under hela vistelsen i Pakistan som använde säkerhetsbälte i bilen. Bara det gjorde ju att han växte i mina ögon.
 
Har tyvärr ingen bra bild från dagen.
 
29 december

Dagen bjöd på en liten kik i olika affärer, inget speciellt. På kvällen skulle vi äta middag med en av pappas vänner som har varit hos oss i Sverige flera gånger. Han är en mycket rolig man som gillar att prata. Nu fick vi åka på middag med hela hans familj. Det var så typiskt att han hade bokat bord på det där lyxhotellet där vi tidigare hade varit på "afternoon tea", men på hotellet fanns typ fyra olika restauranger så det var iaf inte på precis samma ställe.
 
Det var sjukt god mat här och jag fick äta fisk - mmmm! Det var länge sedan!

30 december
Vi var ute och letade lite om det skulle finnas något kul att köpa innan hemfärd tidigt nästa dag, men hittade inget skoj. Här var vi ganska inställda på att komma hem snart, så vi packade och förberedde oss.
 
Trappan upp till vår lägenhet
31 december
Vaknar av att Martin säger: NEJ. Sen följde försening på försening för vårt plan och nyårsafton blev inte riktigt som vi tänkt:
 
Chips och cola får man iaf ha på nyår. Jag och mamma surar lite, hehehe.
 
Det var sista bilden från Pakistan - sedan följde en resa hem 1 januari som blev väääldigt annorlunda. Spenderade natten i Istanbul 1-2 januari och tillslut, 48h försenade, kom vi hem till Stockholm efter en fantastisk inflygning över Södertörn och rakt över stadskärnan <3 Det var kortversionen.
 
(Som tur var fanns bra shopping på Istanbuls flygplats, så lite glad kunde man vara iaf!)
 
 
 
 
 

Hälsningar från Mollösund

2015-02-20 | 22:37:49
Livet | kommentera

Tack till Axel, Mattias, Mats, Philip och Robira för att ni fixat en vistelse på Mollösunds värdshus åt oss! Än är den inte slut. Middagen var jättegod och frukosten imorgon lär också hålla standard. 

Vi är de enda gästerna här vilket känns lite konstigt men vad tusan. Det är ju desto lyxigare :) Personal som bara passar upp på oss :) 

Bild från insta:




50 shades of...

2015-02-15 | 19:55:13
Livet | kommentera

På väg till biomyset och filmen som alla har en åsikt om: 50 shades of Grey. Kommer kanske tillbaka hit med någon slags åsikt sen. Puss på er




alla <3 dag

2015-02-15 | 10:24:00
Livet | kommentera

Har faktiskt lite bilder att bjuda på från gårdagen. Jag hoppas ni inte är trötta på bilder nu efter mina Pakistaninlägg (har ett sådant kvar som jag filar på också, kommer kanske senare idag när jag har tråkigt/inte vill plugga mer). 
 
Dagen igår började härligt. Eftersom jag varit borta på ledarskapsinternat i Ljungskile med klassen i tre dagar (ons-fre) så ville Martin bara umgås utan avbrott från i fredagskväll till igår mitt på dagen. Alltså hade vi en helt ostörd morgon, som vi försökte göra lite extra fin:
 
 
 
Vid 11.30 hade vi hunnit med en liten promenad och det var dags för Martin att åka iväg. Han skulle ha kick-off på jobbet med alla nya anställda och sådär. Jag åkte samtidigt till gymmet (välbehövligt - lovar att jag gått upp minst ett kilo i Ljungskile...).
 
Väl hemma efter mitt evighetspass på gymmet med Filip och Fredrik i hörlurarna så gjorde jag i sakta gemak mig iordning för kvällen. Jag duschade och tvättade håret. Jag la i volymspray, fönade håret, målade naglarna - allt sånt som jag aldrig riktigt "hinner med". Det går ju förstås att göra men det tar ju ändå tid. Sedan sminkade jag mig för en gångs skull lite mer noggrannt än att man är klar på tre minuter. Jag var riktigt tjejig alltså.
 
18.30 mötte jag Sofie vid Vasaplatsen och vi gick ner till Ica Focus (ligger vid Korsvägen, om det säger er något ni som inte bor här). Där mötte vi Johanna och så handlade vi lite, ok mycket, gott inför kvällen.
 
Hemma hos Johanna fick jag ÄNTLIGEN träffa Mini-Mjau!
 
 
Jag lekte med Mini-Mjau och Sofie och Johanna lagade pad thai. Mmmm. Smaskade på godiset lite i förväg... Typ vid 20.00 kom Josse och Ailin, två av Sofies och Johannas vänner, som också är mina vänner såklart, och vi åt middag med Mello i bakgrunden. 
 
Sen blev det pusskalas mellan godis/chips/popcornätandet och vin/bubbel/ciderdrickandet :)
 
smile...
 
...and kiss!
 
smile...
 
...and kiss! 
 
...and kiss!
 
nomnom...
 
 
 
Vid 23-tiden kom min man och hämtade mig. Han smet iväg från kick-offen och det var perfekt timing för Johanna skulle upp kl. 07.00 för att tävla i hästhoppning kl. 09.00 - heja!
 
Här är vi hemma igen :)
 

 
 
 

Martin och vinflaskan 3

2015-02-10 | 09:06:00
Livet | kommentera

Jag vet att jag inte visat er Martin och vinflaskan 1 & 2 men 3 var den som fanns på mobilen. 1 & 2 får komma senare. Tänk på det som Starwars. 
 
"A long time ago, in a galaxy far, far away..." 
 
...fanns en stad kallad Göteborg. Där skulle en man, machomacho man, öppna Vinflaskan. Det här var The Vinflaska. Den hans pappa vunnit 200? I Thailand. Den som varit lagrad i de perfekta omständigheterna; ömsom på vind, ömsom i vardagsrum.
 
Han väljer omsorgsfullt sitt verktyg; vinängeln. Ängeln fjädrar ut sina vingar i perfekt samklang med att dess fötter gräver sig djupare in i vinets kork. 
 
Men vad händer nu?! Han blir ivrig, forcerad i det nyss så vackra. Ängeln står med vingarna uppe till hälften, vill nå högre, högt upp i luften, men han pressar ned dem, snabbt. Ängelns fötter lyfter innan de fått grepp om korken och...
 
Förtvivlan.
 
Korken är sönder. Vad ska han ta sig till? Något modstulen står han ett tag och vädjar till ängeln att försöka igen. Men hon är bestämd: NEJ.
 
Men sen:

MACHO MACHO MAN!!!

hej från en dum håltimme

2015-02-09 | 13:47:33
Livet | kommentera

Idag kl 0800 skulle vi samlas för att redovisa våra studiebesök vi gjort förra onsdagen i s.k. tvärgrupper. Jag hade besökt ett ställe där de hjälper prostituerade eller de som någon gång tagit emot ersättning för sex, använder sex för att skada sig själv eller utsätts för människohandel. Väldigt intressant! Hade ju klart det mest intressanta ämnet. 

Men nu råkade det bli så att min grupp inte hade så mycket att säga och alla hade redovisat klart till lunchen (kl 1145). Så nu sitter jag här och väntar, strandad i skolan. Dumma obligatoriska eftermiddagsgrej som börjar först 14 (eller 1430, ingen vet). Dessutom ska jag sen hålla i en T1-undervisning ikväll mellan 1630-1930... Lång dag. 

Roligare ska det bli onsdag-fredag när vi ska till Ljungskile folkhögskola och ha tre dagar ledarskapskurs. Jag är nog den enda som är taggad men det beror nog på att jag vet hur god mat och hur fint det är där. Inte alls så där typiskt "lägeraktigt". 

Jaja, ska väl plugga lite så den här långs pausen inte var helt förgäves.

min utsikt från pluggplatsen

amundön då och nu

2015-02-07 | 16:29:00
Livet | kommentera

För några veckor sedan var vi på Amundön och gick en promenad runt ön. Det var så mysigt att vi bestämde oss för att åka ut idag igen och gå rundan åt andra hållet. Och lika vackert som förra gången var det, speciellt när man kommer ut så att man har havet framför sig.
 
 
 
 
 
 
 
Nu
 
 
 
 
 

halv åtta

2015-02-06 | 14:12:00
Livet | kommentera

Jag, Marcus, Cecilia och Johan
 
Sist jag Skypade med Lovisa och Amanda (ni märker hur glad jag är över att vi Skypeat va? Har redan skrivit om det två gånger i bloggen) fick jag lite bannor för att jag varit lite dålig på att uppdatera er. Jag fick rådet "LEV bloggen". Så här är jag nu: LEEEVER bloggen.
 
Igår hade vi den tredje av fem halv åtta-middagar för den här omgången. Jag hade min först nångång i november, Sofie i december och nu igår var det Cissis tur innan det hela avslutas med boysen: Johan och tillsist Marcus.
 
Cissi bjöd på en underbar meny: svampsoppa med champinjoner, citronsmakande laxpasta och en helt fantastisk chokladtosca (+ en liten klubba - så söt!).
 
Lite fördrink, Asti <3 
 
Värdinnan (Cissi) och Johan
 
Johan och Sofie
 
Gott!
 
Ännu godare!!!
 
 
 
 
 

Pakistan, del 2

2015-02-05 | 10:01:00
Livet | kommentera

23 december
 ...on the road again! I Pakistan blandas trafiken med hästar, åsnor, personer, motorcyklar, rikshaws... En del kör åt rätt håll, andra inte.
 
Pakistans svar på rondellhund - rondellbuffel!
 
Ingången till Lawrence Garden - den vackraste parken i Lahore (enligt min och mammas uppfattning iaf!). Det vita huset i bakgrunden var förr i världen en slags "gentlemens' club" för rikingar men nu hade det gjorts om till ett bibliotek.
 
 
 
 
Lite små trappor upp på en höjd i parken. Kommer inte ihåg vad platsen kallades men det var tydligen ett litet krypin för par som ville komma undan folket lite och sitta och kramas (eller t.o.m. pussas!) lite ifred. Trodde inte riktigt på pappa när han sa det men vi såg nog tre par på den lilla rundan vi tog upp på toppen och ned (5 min).

Ny park! Race Course.
 
Här blev jag på en gång stoppad och intervjuad för nationell tv. De undrade vad jag som turist (så uppenbart turistig är jag ju - nästan blond!) tyckte om vädret i Lahore.
 
Jag och mamma letade efter en papperskorg under hela tiden vi gick runt i Race Course (typ 1,5h) utan att finna någon - märkligt! På vägen ut fattade vi att alla små elefantskulpturer som funnits här och var var just... ja, papperskorgar.
 
 
Cricketmatch i parken.
 
"Titri" tror jag denna fågeln heter.
 
På eftermiddagen/kvällen var vi bjudna på "afternoon tea" på ett lyxhotell med några vänner till familjen. Gott var det , men inte var det engelskt afternoon tea. Det var buffé med minihamburgare, pizza, friterad fisk och kyckling blandat med pakistanska smårätter. Och så efterrätter förstås - kakor, bullar, wienerbröd, muffins...
 
Lite julkänsla som kom och gick på typ två sekunder
 
 
24 december

Julafton spenderades som sig bör med familjen. Vi började dagen med en riktig festfrukost (Pakistanska mått mätt).
 
Detta är köttfärsfyllda friterade brödgrejer (det som ser ut som pajbitar), en slags söt mannagrynsröra (det gula) och i det röda pappret ligger ett typ av friterat bröd som man ska äta tillsammans med mannagrynsröran. Tänk sött och fett. Och sen kan man alltid ta en liten pajbit som lite salt (och fett!).
 
Tja, det var ju gott tyvärr. Martin låg dock utslagen i en timme efter... Men efter det åkte vi alla iväg. Vi hade hyrt en extra stor bil och tog oss till en väldigt gammal park "Shalamar Garden". Lite slarvigt kan man väl säga att det var de gamla mogulkungarnas plats för att hänga och partaja.
 
Här är vi alla utom två av mina kusiner
 
 
Här ser man hur parken är uppbyggd, långsmalt och i flera etage. Den lilla "ön" ute i mitten av vattnet var tydligen förr i världen där alla dansande kvinnor stod och dansade ut på de smala gångarna. Fest! Nu fanns tre etage kvar istället för de sju ursprungliga. 
 
Här är en marmorskiva från Afghanistan. Observera: EN marmorskiva. Det är alltså en enda stor del som man transporterat dit. Extremt tungt. 
 
Genom dessa små "nyckelhål" flödade vatten förr. I varje hål fanns också en oljelampa som gav olika färger. Tanken var att det skulle se ut som regnbågen. Det är så konstigt att de inte restaurerar det - det vore så häftigt att se. Det känns som att parken skulle ha någonting att komma med!
 
Picknick! Jättegoda naan med köttfärsfyllning som vi doppade i lite ketchup och/eller gräddfil.
 
På låååångt håll kunde man se hur den här skocken barn kom gående med bestämda steg mot oss. Väl framme ställde de sig med stora ögon och tappad haka och stirrade på (ffa) mamma. Mamma fick lite fnatt då hon började bli lite trött på att alla tittar så mycket att hon ställde sig och tittade likadant på dem. Haha, stackars barn. Min faster tvingade fram dem och hälsa på mamma. Efter det fick de lov att gå - de vände sig om kanske tio gånger på vägen bort.
 
Julklapp från mina kusiner. Så söta!
25 december

Juldagen har jag enligt iPhoto inga bilder ifrån, kanske vi inte gjorde något annat än att ligga däckade efter allt gott man ätit dagen innan? Jag ska kolla upp det...
 
26 december
 
Annandagen och vi skulle in till smeten, in i innerstaden - det enda stället pappa hittar på nuförtiden. Han är ju född och uppvuxen där i mitten och sedan har ju staden vuxit explosionsartat så han hittar ju bara där det inte har förändrats - i mitten. Dagen till ära hade Martin tagit på sig sina nyinköpta pakistanska kläder. 

Fin va? Många sa att han skulle kunna vara en "partan" - en av de som kommer från bergen. De är mycket ljusare.
  
Här är Anarkali bazaar, en basar precis i utkanten av stan
 
Armband en mass
 
 
 
Den röda byggnaden var där pappa gick i skolan
 
Här var ingången till lägenheten där pappa är född och bodde som liten. Nu är allt stängt. De håller på att riva det för att bygga fler butiker.
 
Här bakom hörnan sitter två män och gör "pias pacore" (friterad lök/kryddblandning) och friterade auberginer för glatta livet. Det hinner knappt lyfta upp dem innan de är slut. Otroligt populärt. Enligt pappa det bästa stället för att köpa pacore. Mmmmm, mums.
 
Tydlig illustration av innerstadens (och Pakistans) elnät
 
Ordning och reda!
 
Påväg ut ur staden
 
Luftiga byxor. Man kan äta hur mycket som helst!
 
 

lite mojs mellan Pakistaninläggen

2015-02-02 | 19:28:30
Livet | kommentera

Idag har jag haft världens tråkigaste föreläsningsdag (vilket resulterade i ett jättelångt första inlägg om Pakistan!) men på något sätt har dagen vänt och jag känner mig jätteglad och taggad på livet.
 
Jag har idag fått en intervjutid inför ett underläkarvikariat till hösten. Som ni vet så gjorde jag ju mitt examensarbete förra sommaren när jag forskade på barncancer på forskningsenheten på Astrid Lindgren. Jag har ännu inte skrivit klart rapporten men jag kan lugnt säga att jag inte kommer behöva hela hösten på mig att göra det. Nästa termin är alltså "fri" och därför söker jag jobb. Det finns inga tjänster utlysta så jag har bara gått på chans. Hittills har jag fått två svar, båda positiva, och nu idag bekräftelse på en intervju på fredag kl. 08.00 - wish me luck! Vill inte berätta så mycket om var det är och sådär än, men får jag något så berättar jag gladeligen :)
 
Jag känner mig också glad över att jag fick det mest intressanta området för fältstudiedagen i socialmedicin på onsdag. Socialmedicin kan bevisligen inte roa mig så mycket annars med tanke på storleken på mitt tidigare inlägg... Vi ska besöka ett ställe där de stödjer och hjälper prostituerade samt även en mottagning för de som köper sexuella tjänster. 
 
Nu ska vi titta på Gossip Girl (...jag fortsätter min demaskulinisering av Martin...)

Pakistan, som utlovat

2015-02-02 | 08:26:00
Livet | kommentera

Hej!
Jag har lovat Lovisa och Amanda (som jag Skypeat med igår!) att jag ska försöka vara mer aktiv på bloggen, och också lägga ut mer bilder. Det kräver ju att jag först tar fler bilder, något jag är sjukt dålig på - lever för mycket in the moment för att ta upp kameran, men jag ska försöka!
 
Sitter nu på föreläsning i socialmedicin varför jag har lite tid över att redovisa de första dagarna i Pakistan (hehehe):
 
20 december 2014

Landvetter, Istanbul (väntan!). Det är ungefär så man kan sammanfatta dagen. Höjdpunkten på dagen var när vi satt och pluggade vid en gate där det var relativt lugnt i väntan på att vårt 5h30min försenade plan skulle avgå och en mycket trevlig man bjöd alla på jättegoda mandariner. Skulle aldrig hänt i Sverige.
 
21 december 2014

Vi kom fram till Pakistan och möttes av pappa på flygplatsen. Det var påtagligt vilket land vi hade kommit till när vår chaufför skulle köra ut från flygplatsparkeringen men det står en bagagevagn mitt i vägen. Han försökte ivrigt tuta så att den skulle flytta på sig men vagnen ville inte röra sig ur fläcken.
 
Hemma i huset var mamma, mina två fastrar, den ena fasterns man och mina tre kusiner. Alla mycket glada att få träffa oss. Vi gjorde inget speciellt under den dagen faktiskt.
 

 
 
22 december 2014

Vaknade sisådär vid 10-tiden (tidigt för att vara i Pakistan, man sover som en stock, det är något med luften...). Väntade tills 11 när alla andra började röra på sig och åt sedvanlig frukost: stekt ägg, kikärtsgryta och bröd.
 
Vi hade hyrt en bil med chaufför (sånt man kan göra i Pakistan för en billig peng) och vi åkte till det viktigaste först: farfar och farmor. Känns alltid lite konstigt att gå till farfars grav. Jag har aldrig träffat honom men tycker ändå väldigt mycket om honom. Beror antagligen på pappas berättelser om farfar som alltid är så fina.
 
 
Efter några små tårar som rullat nedför kinden så åkte vi vidare till en park. Från kaos utanför blev det tyst och lugnt bara några steg in i parken, omgiven av en mur. Förstår varför man ville gå dit som boende i Pakistan. Dock fick vi här erfara den första av många gånger man blir särbehandlad för att man råkar vara en "foreigner"; 0 rupee för pakistanare att gå in i parken, 500 rupee för utlänningar. 
 
 
 
Inne i parken stannade all aktivitet upp när vi kom gående. De flesta har nog inte sett en ljus människa IRL, så jag, mamma och Martin skapade mindre uppståndelse vartän vi gick (kommer mer målande beskrivning av detta längre fram...).
 
Bufflar
 
Efter parken blev det en sväng till Lahore fort, ett fort helt enkelt. Står i utkanten av stadskärnan.
 
Här fick vi åter igen betala liiiiiite mer än alla andra vanliga dödliga... Men vad gör det? Det kostade typ 30-40kr.
 
På de här trapporna berättade pappa att elefanterna gick förr i världen. Det är därför trappstegen är så brett byggda. Man kan tänka sig hur elefanterna gick här. Stackars djur!
 
Där borta skymtar Bashahimoskén och till höger ett sikhtempel. Fint att de kan ligga så nära varandra.
 
Det fanns många katter i Lahore. Fick inte klappa någon :(
 
Katt på jakt. Så fin päls!
 
 
 
Utblick från Lahore fort bort från staden. 
 
 
Närmare katten med den fina pälsen, eller en annan likadan... Många hade sådan här päls, vilket måste vara en korsning. Det är ju en prickig, randig, röd/vitfläckig... Ja, jag vet inte. Fin var den i alla fall, tyckte jag. 
 
 
Där framme är en spegelsal. 
 
Salen stod inte i sin forna glans men många speglar var ändå kvar. 
 
Här ville jag tydligen synas.
 
Det här tornet kallas Minar-e-Pakistan. Här grundades landet Pakistan. 
 
 
Några få steg bort ligger också den stora moskén, Badshahimoskén (som ses på bilden ovan med vy från Lahore fort och bilderna nedan lite närmare).
 
På dessa trappor upp till moskén så blev vi stoppade av en familj som ville ta ett kort med oss. Ja, som ni förstår så skulle man i princip kunna tjäna pengar på att ställa sig och ta betalt för foton med oss vitingar. Det var en känsla jag kände igen sedan senaste gången jag var i Pakistan (2004).
 
Här på den här stora innergården framför moskén berättade pappa att det vid Eidbönen är så fullt att alla inte ens får plats, och då står man axel mot axel med sina bönegrannar och ber gemensamt. Det är ganska fint tycker jag.
 
 
 
När vi hunnit med allt detta åkte vi till en restaurang och åt. Enda gången vi åt ute faktiskt - maten är alltid bäst hemma! 
 
Som ni ser är allt väldigt flottigt, så trots att det inte blev någon julmat så fanns det annat som kunde bygga på magen...

lugnet

2015-01-18 | 11:07:28
Livet | kommentera

Det måste vara första gången sedan Martin började sitt nya liv på ekonomprogrammet som vi har en lat söndag med långdragen frukost, Nyhetsmorgon och kom-vi-går-tillbaka-och-lägger-oss-i-sängen-och-kollar-på-resor-vi-inte-har-tid-eller-råd-med.

Vi båda har haft tenta och ingen har något att plugga på (eller ja, Martin säger att han ska plugga inför första föreläsningen på nästa kurs men det får han inte). Jag klarade allt förresten så kirurgin är nu ett avslutat kapitel för denna gång. Tills vi ses igen så att säga :) 

Lite senare kanske jag tar tag i att berätta (i korthet) om vår Pakistanresa. Nu ska jag krama min man :) 




sista kraftansträngningen

2015-01-15 | 11:59:18
Livet | kommentera

Äntligen på väg mot praktiska tentan i kirurgi. Det har varit pest och pina, och är väl så fortfarande eftersom det inte är över än, att vänta på detta. Vill bara komma dit, kick-ass och ta helg. 

Nåväl,
...
.....
.......kommer inte på något mer just nu.

kir är snart kir(r)ad

2015-01-14 | 15:37:13
Livet | kommentera

Hej igen!
Imorgon är det dags för min praktiska tenta på kirurgin. Är inte nervös alls nästan. Tror all nervositet gick åt till den skriftliga tentan i måndags när jag hade alla möjliga symptom på stress. Ovanligt för att vara mig faktiskt. Brukar vara väldigt lugn inför tentor. 

Jag har dock en teori om varför jag blev så stressad den här gången: jag kände att jag var bra på det här. 

När man känner sig bra på något så borde det ju lugna en. Men! Jag tänker som så att jag omedvetet ökade min prestationsångest iom mitt flit vad gäller pluggandet i denna kurs. 

Å andra sidan så blev resultatet det bästa jag haft på någon skriftlig tenta (tror jag...). 85.25% rätt. 

Så nu har man ju ett dilemma här: plugga mycket och omedvetet öka krav och stress MEN få bra på tentan eller plugga lite mindre och gå in med lite lugnare inställning MEN då klara tentan med ganska liten marginal.....

Funderar på det medan jag leder mitt andra medelpass för terminen! Hejdå!

2015

2015-01-12 | 16:58:00
Livet | kommentera

Hej ni få, trogna, älskvärda sötnosar som följer mig!
 
Det är redan 2015 och jag lyckades ändå hyfsat med bloggen under det gångna året, fick ihop 59 inlägg. Det kan jag ju satsa på att slå det här året.
 
Det var länge sedan jag skrev till er och det är mycket som hänt sedan sist. Här kommer en lista (för mig som lider av lätt, lätt Aspberger är det alltid skönt att göra listor):
 
1. Den 20/12 åkte jag och Martin till Pakistan
...där vi joinade mamma och pappa för tio dagar (som blev elva) hos släkten. Jag gör nog ett eget inlägg om Pakistanresan, det är mycket att säga - om ni är intresserade såklart!
 
Smakprov från Pakistan, stora kontraster
 
2. Mamma och pappa har flyttat till Portugal

Ja, herregud, vilka modiga föräldrar jag har. De har alltså sålt huset, packat väskorna och dragit iväg för att bo i Portugal på obestämd tid. Skönt för dem! Jag ska åka och hälsa på i april, då lär det vara riktigt varmt och gott där. FaceTimeade med dem idag efter tentan (punkt 8 på listan)
Det är redan blom i Portugal. 
 
3. Vi har en bil :o

...och han heter Abbe! Hur vi (jag) kom på det namnet är en annan historia. Välkomna ner till Göteborg så tar vi en sväng - dock inte med mig som förare. I sommar blir det nog till att försöka övningsköra och kanske satsa på att ta det där körkortet... Det skulle kännas skönt. Även om Martin är noga med att påpeka att "även om du har körkort så kommer du typ aldrig få köra". Vet inte om det betyder att han tror att kommer vara en dålig bilförare?!
 
 
4. Vi har shoppat (hihihihihi)

Lite av shoppingen gjordes på Istanbuls flygplats, en plats på jorden jag och Martin vid det här laget kan utan och innan. Det är en del i berättelsen om Pakistanresan så jag tror jag lämnar det till senare. 
Jag på Istanbuls flygplats utanför mitt shoppingställe... hehehe
 
En annan del av shoppingen är gjord här hemma på den helt fantastiska rean som NK har! Martin har köpt en ny vinterjacka från Moncler <3 och en skjorta samt en tröja från Raffe (alltså Ralph Lauren). Själv har jag, med lite påknuffningar från Martin (den nya shopoholicen i familjen!?) blivit ägare till ett par supersnygga lackloafers från ett av de stora italienska märkena. Sådan materiell lycka! Hemskt. Men någon svaghet får man väl ändå ha!?
 
5. Jag har varit på den mest AMAZEBALLS festen ever!

Friskis hade en starta-året-på-bästa-sätt-fest med temat "We are family". Det är verkligen känslan som ledare (och motionär hoppas jag!) på Friskis - man är en familj. Så sjukt bra fest! Kanske gör ett litet eget inlägg om det med, det här blir väldigt långt märker jag...
 
6. Jag har pluggat

Kirurgikursen har ju rullat på hela hösten och hur duktig man än är under terminen går man alltid in i en amagad-det-är-snart-tenta-fas och pluggar järnet. Denna fas har varat mellan 6/1-11/1. Dock har den ändå varit kontrollerat såtillvida att jag bara suttit mellan 08.30-15.30 tillsammans med mina kära vänner. Förutom i lördags när jag satt lite själv på förmiddagen och sen hängde med Sofie från kl. 14.00 till 23.30! Haha, har aldrig pluggat så mycket på en dag. Men vi gjorde såklart annat också; ex. stod på varsinn cross-trainer på Friskis och pratade igenom en gammal tenta. Gick och handlade, gjorde middag... Det var en mysig dag! Inte lik någon annan lördag.
 
7. Jag har lett mitt första intensivpass!

Jag har ju förstås hållt ett nytt medelpass också, och det var jättenervöst! Men intensiven är ju helt nytt för mig och det är verkligen min utmaning den här terminen att få till det på ett så bra sätt som möjligt. Det gick bra igår men jag ser fram emot att utvecklas med passet och bli starkare och orka göra allt bättre. 
 
8. Jag har skrivit kirurgitenta

Dagens bravad. Det var en s.k. MEQ-tenta där man endast får plocka upp ett papper i taget och inte ta ett nytt förrän det förra ligger på golvet. Man får "svar" hela tiden på det man just skrivit. På det sättet vet man ju ungefär hur det gått för en och vet ni? Jag tror (man vet ju aldrig!) att det gick bra! Redan imorgon får man svaret - de är så effektiva på kirurgkursen! Har man klarat tentan väntar en munta/praktisk tenta senare i veckan. Min är på torsdag. Där ska man få två olika "fall" inom två olika kirurgiska områden och lösa dem, kan ex. vara en lärare som spelar patient där man ska ta anamnes/status o.s.v. Det blir nog bra. Jag tycker generellt sett att muntor är lättare än skriftliga tentor, men det blir ju såklart mer tydligt när man inte kan, för där står man, rakt upp och ned. Men det kommer ju inte hända mig.....