Jag är så mesig, Martin åkte för 20 minuter sen och jag räknar redan ner tills han är tillbaka. 11/3 mitt på dagen. Kanske vi kan äta lunch tillsammans då...? Allt för att minska tiden ifrån varandra. 

Kan ju försöka skylla på att jag är avis på resan i sig men det handlar nog mest om att jag är en liten mes som gärna sitter ihop med Martin så stor del av tiden som möjligt. Men är inte det kärlek då :) ? 

Kommentera

Publiceras ej