I went to Budapest and all I got was this lousy UTI
Då var det dags för mig att uppdatera mina kunskaper igen, den här gången på ett högst personligt plan. Här hittar ni inlägget jag skrev för nästan två månader sedan och nu hittar ni mig nedbäddad i sängen med första tabletten Furadantin i magen.
Utsikt över staden och den vackra parlamentsbyggnaden
Den här helgen som varit har verkligen bjudit på mycket otur. Jag skulle vilja instämma med den första trevliga personen vi träffade i Budapest "tell the Swedish people not to come here", men samtidigt känns det så tråkigt. Det måste varit att vi haft extrem otur bara? Jag har ju sett flera kommentarer både på instagram och här om hur ni gillar Budapest.
Vad är det som varit så hemskt då? Ja, det började ju såhär (<-- länk), och sen har det bara rullat på kan man säga. Hotellet fortsatte krångla, de höll inte vad de lovat och vi behövde ställa dem mot väggen ordentligt (TRE GÅNGER) för att få vår taxi till flygplatsen.
Min upplevelse av Ungern och Budapest är ganska mycket precis som ängeln beskrev: "the city is beautiful and there are nice people, but don't trust anyone, especially not anyone in uniform". Det finns någon slags otrygghetskänsla i luften när det står två män med armbindlar vid tunnelbaneuppgångarna. När de grymtar åt en. När det blinkar en röd lampa när tunnelbanedörrarna ska stängas. När man måste dubbel- och trippelkolla allting för att det ska bli som man kommit överens om.
Ingen 100%-ig vetenskaplig konsensus finns om att man får UVI av att sitta på en kall yta - men de flesta är överens om att det är en myt!
...och så till råga på allt så fick jag alltså en urinvägsinfektion som jag kände av igår när jag klivit av planet. Natten till idag var ett riktigt helvete (om man får säga så) och idag är jag alldeles matt, men också lite glad:
1. Jag har fått utskrivet Furadantin, som ju är ett av förstahandspreparaten i Sverige mot UVI. Jag slipper alltså driva antibiotikaresistensen (som jag definitivt hade gjort annars med den tablett de föreslog först).
2. Jag har träffat en apotekare som jobbar på sjukhuset som är född på Karolinska i Stockholm men som flyttat tillbaka till Italien vid 4 års-ålder. Han ville gärna luncha med mig i veckan. Så lustigt livet kan vara.
